Så kan det gå om man skriker på barrikaderna!
Sam skickade nyss en länk till ett av de absolut roligaste ljudklippen jag någonsin hört!
"A few hours later, two of the activists were found duct taped inside the dumpster of a fast food restaurant. Three others are still missing."
LMAO!
"A few hours later, two of the activists were found duct taped inside the dumpster of a fast food restaurant. Three others are still missing."
LMAO!
Igång på allvar!
Idag känns det som att flytten på allvar har påbörjats. Sex flyttlådor har packats, mestadels av Camilla, och jag har suttit halva dagen med en massa praktiska bestyr kring företagsstarten. Jag har bl.a beställt den första stegen, samt skrivit upp övriga stegar och förbrukningsmaterial som jag ska beställa så fort jag fått min F-skattesedel. Känns riktigt skönt faktiskt, men jäklar vad fort 15000:- kan brinna iväg! Men även om sinnessjukt massa pengar kommer behöva spenderas de närmaste månaderna så är det ju ändå så att det ska betala tillbaka sig i längden. Första året blir säkert ett ekonomiskt steg bakåt jämfört med dagsläget, men ibland måste man ju som bekant ta ett steg bakåt för att sedan kunna ta två framåt! Känner mig väldigt övertygad om att det kommer gå bra i slutändan!
Nu i veckan lär den mesta tiden gå till att packa flyttlådor, sköta praktiska bestyr så som att flytta elavtal, diverse abbonemang, förflyttning av försäkring etc, så tiden lär flyga iväg känns det som. Sen på fredag kommer mamma och pappa med cargosläpet för att flytta alla sakerna till Nybro under helgen.
Sen stannar Camilla i Borgholm när sista lasset kör härifrån på lördag eller söndag eftersom vi inte kan sköta Adam på ett bra sätt i en lägenhet som i princip bara kommer innehålla en madrass, TVn och datorn. Jag har ju då en vecka kvar att jobba och måste dessutom sköta överlåtelsen av lägenheten den 1:a mars, så jag får bo själv i drygt en vecka innan även jag säger hejdå till Jönköping. Kommer bli en fruktansvärt lång och tråkig vecka.
Så är läget här just nu; stressigt men förväntansfullt och optimistiskt!
Nu i veckan lär den mesta tiden gå till att packa flyttlådor, sköta praktiska bestyr så som att flytta elavtal, diverse abbonemang, förflyttning av försäkring etc, så tiden lär flyga iväg känns det som. Sen på fredag kommer mamma och pappa med cargosläpet för att flytta alla sakerna till Nybro under helgen.
Sen stannar Camilla i Borgholm när sista lasset kör härifrån på lördag eller söndag eftersom vi inte kan sköta Adam på ett bra sätt i en lägenhet som i princip bara kommer innehålla en madrass, TVn och datorn. Jag har ju då en vecka kvar att jobba och måste dessutom sköta överlåtelsen av lägenheten den 1:a mars, så jag får bo själv i drygt en vecka innan även jag säger hejdå till Jönköping. Kommer bli en fruktansvärt lång och tråkig vecka.
Så är läget här just nu; stressigt men förväntansfullt och optimistiskt!
Värdelösa vänner
Jag är trött och förbannad.
Jag är en människa som bryr mig om mina vänner. Jag ringer och kollar hur ni mår i största allmänhet, erbjuder alltid min hjälp och gör vad jag tycker vänner ska göra: Visar att man faktiskt bryr sig!
Jag kommer inte ihåg när någon senast ringde mig. Bara frågade "Hej Emil, hur mår du? Hörde att Adam fått besvär med eksem och allergier, går det någorluna hyffsat där hemma i alla fall? Bara tre veckor kvar till flytten nu du, härligt! Behöver ni hjälp med nåt, det är väl mycket som det är att sköta Adam mitt i allt?"
Stort tack för erbjudandet om bärhjälp häromdagen Sam, det värmde att höra att du själv frågar utan att vi behöver skrika efter hjälpen! Likaså du Emil.
Det som retar mig allra jävla mest är att ingen längre ringer. Ni vet att jag jobbar osunt mycket, och att Adam har en hel del besvär just nu som vi inte kan göra något åt innan pricktestet är gjort på sjukhuset. Ändå hör ni aldrig av er. "Hej, hur mår ni?".
Tack mamma för att du ringer så ofta, utan att ha ett specifikt ärende eller för att be mig om hjälp. För att du bara vill veta hur det är med oss.
0708804626. Tack så jävla mycket för att ni bryr er.
Jag är en människa som bryr mig om mina vänner. Jag ringer och kollar hur ni mår i största allmänhet, erbjuder alltid min hjälp och gör vad jag tycker vänner ska göra: Visar att man faktiskt bryr sig!
Jag kommer inte ihåg när någon senast ringde mig. Bara frågade "Hej Emil, hur mår du? Hörde att Adam fått besvär med eksem och allergier, går det någorluna hyffsat där hemma i alla fall? Bara tre veckor kvar till flytten nu du, härligt! Behöver ni hjälp med nåt, det är väl mycket som det är att sköta Adam mitt i allt?"
Stort tack för erbjudandet om bärhjälp häromdagen Sam, det värmde att höra att du själv frågar utan att vi behöver skrika efter hjälpen! Likaså du Emil.
Det som retar mig allra jävla mest är att ingen längre ringer. Ni vet att jag jobbar osunt mycket, och att Adam har en hel del besvär just nu som vi inte kan göra något åt innan pricktestet är gjort på sjukhuset. Ändå hör ni aldrig av er. "Hej, hur mår ni?".
Tack mamma för att du ringer så ofta, utan att ha ett specifikt ärende eller för att be mig om hjälp. För att du bara vill veta hur det är med oss.
0708804626. Tack så jävla mycket för att ni bryr er.
