Makita
Vi håller på att renovera hallen nere, och dess tillhörande jävla trappa. Jag har hatat den trappan de senaste två månaderna. Den lackades troligen senast för 20 år sen och då med en så miljöfarlig lack att inte ens Satan själv skulle ha hjärta till att släppa ut den till försäljning igen. Jag skojar inte om jag säger att vi har lagt 20-30 timmar på att slipa den och dess ribbor!
Men nu är den i alla fall både slipad, vitbetsad och lackad. Dessutom sedan i morse tillbakamonterad. Vi har numera en äckligt snygg trappa. Om man bara bortser från att mattan som ska ligga i stegen inte ens är beställd än.. Men skit i det nu.
Så nu återstår det att lägga dit klinkers på golvet och tapetsera väggarna, sen är hallen färdig. Har redan säkert 5 projekt till planerade som ska huggas tag i när hallen är färdig, man får ju inte stå sysslolös.
Till sist vill jag bara säga att jag uppskattar det dåliga vädret som har parkerat sig över Sverige den senaste månaden. Har alla semester utom jag så ska det fan inte vara fint väder i alla fall! Tack och adjö.
En kärleksförklaring till Kalmar
Detta är en text som jag skrev i midsommar, men då jag inte hade någon internetuppkoppling tillgänglig och därefter bara har varit allmänt glömsk så har det dröjt ända till skrivande stund innan jag har lagt upp den för allmän beskådning. Håll till godo och ta därefter en tripp till underbara Kalmar på semestern, om ni nu har någon sådan era utslitna stackare.
Kalmar
Nu har jag och Camilla bott i Jönköping i ungefär 3 månader. Jag tycker verkligen om Barnarp, där vi mer exakt bor, men Jönköping kan jag inte påstå att jag fått några starkare känslor för. Det saknar Kalmar-känslan.
Vi firar midsammar med min familj och mosters familj i deras gemensamt ägda sommarstuga i Löt på Öland. När vi igår lämnade Barnarp för den 30 mil långa resan hit så var både jag och Camilla nästan lite pirriga av förväntan över att få se vårat älskade Kalmar igen. Och när man till slut kom till Karlsro-rondellen och körde förbi dämmet och södra infarten till Kalmar så blev det rent av jobbigt. För att inte tala om när vi kom upp på Ölandsleden och såg Fatabursvägen under oss på vänster sida, då var det svårt att inte ångra sin flytt. Samtidigt vet vi att vi har gjort rätt som har flyttat och satsat lite i livet.
När jag tänker på Kalmar så får jag upp ett par bilder direkt, saker som jag känner starkt för med Kalmar och som jag vill att alla andra ska upptäcka och älska lika mycket.
Kvarnholmen. Visst är shoppingen på A6 ensamt bättre än hela Kvarnholmen, men det är något väldigt specellt med just Kvarnholmen. Det är alltid mycket folk där som sitter och fiker på de sprängfyllda uteservieringarna. Alltid snyggt klädda ungdomar (i Jönköping verkar stil och mode inte riktigt ha någon betydelse i livet). Ja, jag kan nästan t.o.m sakna den dryga Kalmar-snobbigheten, det var en stolthet att vara Kalmarbo!
4H-gården. De gångerna som jag och Camilla tog den där 5 minuters promenaderna från lägeneheten till 4H-gården kommer aldrig glömmas bort av mig. Inte minst med tanke på att det dessutom var där som vi förlovade oss. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att gifta mig där när den dagen väl kommer!
Det som gör 4H så häftigt är den totala livvstilskrocken där lantlivets enkla njutningar tränger sig in i stadens spännande intensitet. Man står utanför logen och tittar på gässen, kaninerna, getterna och alla kolloniträdgårdarna, men hör samtidigt stadstraffiken i bakgrunden och kan nästan se 7-våningskåkarna i Oxhagen samtidigt, det är verkligen häftigt!
Solkusten. Man kan tänka på slottet och dess tillhörande park, man kan tänka på gamla stan, uteserveringarna på Kvarnholmen eller 4H-gården, men det enda som ALLTID är med i de bilderna är solen. Det är verkligen nästan alltid soligt i Kalmar. Se som denna helgen- När vi lämnade Jönköping så duggregnade det och det var mulet hela vägen till Nybro. Så skulle det vara i hela landet med ett ytterst få undantag under midsommarhelgen. Men när man närmade sig Kalmar så skingrades molnen och istället tornade blå himmel och en varm sol fram sig, det är verkligen helt otroligt!
Som sagt, jag ångrar vertkligen inte flytten till Barnarp/Jönköping, det är verkligen en kul nystart att testa vingarna och se nya vyer. Men både jag och Camilla är mer övertygade än någonsin om Kalmars förträfflighet som stad!
Vi kommer tillbaka, det kan jag nästan lova, men när vi gör det är en helt annan fråga. Kanske när vi är 30, kanske när vi är 60. Men tillbaka kommer vi. Nu ska jag ut i solen igen.
