ippon

Nu är det ställt utom allt rimligt tvivel. En skamfläck i min tjuriga gör-absolut-inte-som-alla-andra anda har uppenbarat sig och jag borde (och kommer säkerligen också göra) skämmas över att även jag nu är en sån där skittöntig modern bloggare.
Till mitt försvar får jag väl påpeka att jag säkerligen inte lär hålla på med detta allt för länge. Jag kommer inom en troligen ganska snar framtid inse att jag har ett liv att sköta och att bloggande är ett fullkomligt meningslöst ting som absolut varken gör  en själv eller världen i stort bättre.

Förvänta dig nu inte (du stackars människa som kanske orkar läsa mina rader) att jag kommer skriva efter något tema eller liknande. Och framför allt, tro inte för en sekund att jag tänker skriva något nytt "spännande och intressant" inlägg varje dag, för en sådan nivå av tragik har jag inte för avsikt att nå i mitt liv.
Jag vet egentligen inte riktigt heller vad jag vill få ut av detta tangentknackande- Om det rör sig om att få ut tankar,  informera min vänner om vad som snurrar runt i akvariet där uppe strax över halsen, någon helt dum tro om att jag skulle kunna påverka folk till att tycka som jag (vilket knappast är troligt då folk i stort är idioter), eller kanske bara ett hopp om att kunna underhålla ett par stackars satar i några minuter. Det får bli vad det blir, allt måste inte ha en mening eller vara strukturerat.

För övrigt är jag inte en alls en speciellt arg och bitter människa. Jag är bara lite kinkig och försiktigt ursäktande för detta inträde till cybertöntarnas mekka, bloggen.