Välkommen Adam!
Igår, den 27/9-09, kom Adam till världen klockan 18:17!
Jag blev väckt av Camilla vid halv åtta på morgonen igår och hon berättade fullkomligt lugnt och sansat att vattnet precis hade gått. Nu kommer jag framstå som en smärre idiot, men notera att jag alltså blev väckt halv åtta en söndagmorgon, då man inte är lite slö i huvudet- min första fråga var kort och gott "är du säker?".. Är du säker?! Insåg dock ganska snabbt vilken dum jävla fråga det var och gick istället upp och gjorde frukost. Vi satte oss och kollade på MTV och räknade tiden mellan värkarna innan vi packade ihop det sista till BB-väskan och åkte sen in till sjukhuset vid 10:30. Väl där konstaterade en barnmorska att Camilla redan hade öppnat sig 3 cm och att vi därför skulle stanna kvar. Den öppnande fasen gick fort, det ska i normala fall ta ungefär 10 timmar, medan för Camilla tog det bara 8 timmar. Däremot tog krystandet hela två timmar, vilket är lång tid. Så det var kämpigt som tusan för stackars Camilla, men med en envishet av sällan skådat slag krystade hon alltså ut vår lilla bebis vid 18:17!
Efter en stunds ammande, som funkade som det skulle direkt, ett snabbt beslut från mig och Camilla angående vilket namn han skulle få (det stod mellan Adam, Horace och Tristan), och en stunds allmänt beskådande, så tog barnmorskan och vägde och mätte Adam (3500 gram och 50 cm lång) och lämande oss sedan själva en stund med honom. Värt att nämna angående förlossningen med är att Camilla faktiskt inte behövde någon ryggmärgsbedövning eller annan sådan jobbig smärtlindring, utan klarade sig på lustgas och stålpsyke!
Efter det obligatoriska födelsefikat så bar det vidare till BB, där vi underbart nog fick ett eget stort rum där vi sedan bara höll oss för oss själva och låg med Adam på brösten och bara tittade, kände och luktade. Lukten av nyfödd bebis är något alldeles, alldeles speciellt. Jag har aldrig kännt en sådan doft förrut så jag kan inte riktigt beskriva den, men det luktade verkligen jättegott!
När vi väl bestämde oss för att sova så testade vi att lägga Adam i sin egna lilla säng, bredvid våran. Men det var inte alls uppskattat och han gallskrek ända tills vi lyfte upp honom och la honom på mitt bröst igen. Då Camilla var den tröttaste av oss så tog jag honom i min säng de första timmarna, och sedan flyttade vi över honom till Camillas säng så att jag kunde få några timmars ordentlig sömn med innan det var dags att lära sig att stiga upp och sköta om en bebis. Han sov precis hela natten, men när man var den som hade "skiftet" med honom så vaknade man stup i kvarten trots att han låg helt tyst och sov, bara för att kolla så att han andades och var tillräckligt varm och så.
Dagen har sedan ägnats åt att lära sig, byta blöja på, bada och tolka Adam, men nog tusan är man lite fumlig såhär i början!
Vid 19 ikväll fick jag åka hem, hade velat stanna men som kille får man bara sova en natt på BB, sen blir man hemskickad. Kändes verkligen skittungt att lämna de bägge och sätta sig själv hemma i lägenheten, men det går inte att göra något åt, och jag får istället glädjas åt att jag imorgon ska få hämta hem mina två pärlor och få börja njuta på riktigt av det nya familjelivet!
Jag blev väckt av Camilla vid halv åtta på morgonen igår och hon berättade fullkomligt lugnt och sansat att vattnet precis hade gått. Nu kommer jag framstå som en smärre idiot, men notera att jag alltså blev väckt halv åtta en söndagmorgon, då man inte är lite slö i huvudet- min första fråga var kort och gott "är du säker?".. Är du säker?! Insåg dock ganska snabbt vilken dum jävla fråga det var och gick istället upp och gjorde frukost. Vi satte oss och kollade på MTV och räknade tiden mellan värkarna innan vi packade ihop det sista till BB-väskan och åkte sen in till sjukhuset vid 10:30. Väl där konstaterade en barnmorska att Camilla redan hade öppnat sig 3 cm och att vi därför skulle stanna kvar. Den öppnande fasen gick fort, det ska i normala fall ta ungefär 10 timmar, medan för Camilla tog det bara 8 timmar. Däremot tog krystandet hela två timmar, vilket är lång tid. Så det var kämpigt som tusan för stackars Camilla, men med en envishet av sällan skådat slag krystade hon alltså ut vår lilla bebis vid 18:17!
Efter en stunds ammande, som funkade som det skulle direkt, ett snabbt beslut från mig och Camilla angående vilket namn han skulle få (det stod mellan Adam, Horace och Tristan), och en stunds allmänt beskådande, så tog barnmorskan och vägde och mätte Adam (3500 gram och 50 cm lång) och lämande oss sedan själva en stund med honom. Värt att nämna angående förlossningen med är att Camilla faktiskt inte behövde någon ryggmärgsbedövning eller annan sådan jobbig smärtlindring, utan klarade sig på lustgas och stålpsyke!
Efter det obligatoriska födelsefikat så bar det vidare till BB, där vi underbart nog fick ett eget stort rum där vi sedan bara höll oss för oss själva och låg med Adam på brösten och bara tittade, kände och luktade. Lukten av nyfödd bebis är något alldeles, alldeles speciellt. Jag har aldrig kännt en sådan doft förrut så jag kan inte riktigt beskriva den, men det luktade verkligen jättegott!
När vi väl bestämde oss för att sova så testade vi att lägga Adam i sin egna lilla säng, bredvid våran. Men det var inte alls uppskattat och han gallskrek ända tills vi lyfte upp honom och la honom på mitt bröst igen. Då Camilla var den tröttaste av oss så tog jag honom i min säng de första timmarna, och sedan flyttade vi över honom till Camillas säng så att jag kunde få några timmars ordentlig sömn med innan det var dags att lära sig att stiga upp och sköta om en bebis. Han sov precis hela natten, men när man var den som hade "skiftet" med honom så vaknade man stup i kvarten trots att han låg helt tyst och sov, bara för att kolla så att han andades och var tillräckligt varm och så.
Dagen har sedan ägnats åt att lära sig, byta blöja på, bada och tolka Adam, men nog tusan är man lite fumlig såhär i början!
Vid 19 ikväll fick jag åka hem, hade velat stanna men som kille får man bara sova en natt på BB, sen blir man hemskickad. Kändes verkligen skittungt att lämna de bägge och sätta sig själv hemma i lägenheten, men det går inte att göra något åt, och jag får istället glädjas åt att jag imorgon ska få hämta hem mina två pärlor och få börja njuta på riktigt av det nya familjelivet!
Tidsfördriv
Nu vill jag bara att ungen ska komma ut, är så himla nära nu och efter att ha väntat tålmodigt i snart nio månader så börjar nyfikenheten nu nästan bli outhärdlig! Försöker att få tiden till att gå så snabbt som möjligt. Det hjälper en hel del att vi har jättemycket att göra på jobbet, då går ju tiden fort om någon gång. Sen tränar jag ganska mycket med, typ 2*8 km löpning och 3 matcher tennis per vecka. Vill vara i god kondition när barnet väl letar sig ut, bra form gör ju allt i livet lättare och roligare på alla sätt.
Har bestämt mig för att bli hemma 4 veckor efter förlossningen- 2 veckor garantidagar och sedan två veckor semester. Ska bli grymt skönt, 2 veckor, som man normalt är hemma som kille efter förlossningen, går ju jättefort, att ha dubbla tiden gör en otrolig skillnad tror jag.
Camilla är sedan en dryg vecka tillbaka hemma från jobbet, hon hade semester kvar att plocka ut så hon har inte behövt ta en enda dags havandeskapspenning, det är duktigt! Så hon har bakat var och vartannan dag till mig, både bröd och sötesaker, härligt värre! Rent som på ett sjukhus är det också här hemma, lär nog snudd på vara godkänd miljö att utföra operationer i. Hon är ju så fruktansvärt rastlös människan, själv hade jag lätt legat med TV-spelskontrollen i händerna halva dagarna om jag gick hemma ensam och väntade på att föda barn.
Nu ska jag äta lite choklad-cheesecake och dricka lite kaffe. Jag skriver ett inlägg på bloggen nån dag eller två efter förlossningen.
Har bestämt mig för att bli hemma 4 veckor efter förlossningen- 2 veckor garantidagar och sedan två veckor semester. Ska bli grymt skönt, 2 veckor, som man normalt är hemma som kille efter förlossningen, går ju jättefort, att ha dubbla tiden gör en otrolig skillnad tror jag.
Camilla är sedan en dryg vecka tillbaka hemma från jobbet, hon hade semester kvar att plocka ut så hon har inte behövt ta en enda dags havandeskapspenning, det är duktigt! Så hon har bakat var och vartannan dag till mig, både bröd och sötesaker, härligt värre! Rent som på ett sjukhus är det också här hemma, lär nog snudd på vara godkänd miljö att utföra operationer i. Hon är ju så fruktansvärt rastlös människan, själv hade jag lätt legat med TV-spelskontrollen i händerna halva dagarna om jag gick hemma ensam och väntade på att föda barn.
Nu ska jag äta lite choklad-cheesecake och dricka lite kaffe. Jag skriver ett inlägg på bloggen nån dag eller två efter förlossningen.
