ippon

Jag och Camilla var hos familjen igår och käkade goda kakor och spelade Wii. Familjen är förstås Carro och Henke, stollarna som vi delar våra sorger med (och super bort dem) i denna stad. De säger att de ska flytta hem till Kalmar, köpa tomt och bygga hus. Det ska vi nog se till att ändra på, fy fan vad ensamt och tråkigt det skulle bli här annars!
Anyhow, igår var vi hos dem och spelade lite Wii som sagt. Ganska kul en stund det där, dock inget jag själv skulle vilja äga, lite långtråkigt faktiskt. Men det är alltid kul att hetsa Carro lite, särskillt då hon vet att jag bara vill trigga igång henne och därför försöker att ignorera mig så mycket som möjligt. Sånt tycker jag är kul. Jag är ett barn.
Men helt dumma var de nog inte när de utvecklade Wii, för innan vi tittade på klockan hade den redan blivit 3, så lite roligt är det ju bevisligen!
De kommer över hit om en timme. Jag och Henke ska spela lite FIFA 09.

Satte tio rätt för andra veckan i rad igår. 108:- blev det denna gång. Jippi. En vacker jävla dag ska jag sätta alla 13 och vinna pengar nog för att ha stånd i ett dygn eller två i sträck. Jag kräver absolut inga miljonbelopp, men en 3-400000 skulle ju hjälpa! Då skulle man kunna betala av lånet på lägenheten och med det få lite mer pengar kvar på lönen. Behöver jag säga att vi spelar på stryket tillsammans med Carro och Henke..? 

Nähä, nu ska jag ta och duscha och sedan äta lite gulasch-gryta som jag lagade tidigare i veckan, gott! 

Detta är en text som jag skrev i midsommar, men då jag inte hade någon internetuppkoppling tillgänglig och därefter bara har varit allmänt glömsk så har det dröjt ända till skrivande stund innan jag har lagt upp den för allmän beskådning. Håll till godo och ta därefter en tripp till underbara Kalmar på semestern, om ni nu har någon sådan era utslitna stackare.

Kalmar
Nu har jag och Camilla bott i Jönköping i ungefär 3 månader.  Jag tycker verkligen om Barnarp, där vi mer exakt bor, men Jönköping kan jag inte påstå att jag fått några starkare känslor för.  Det saknar Kalmar-känslan. 

Vi firar midsammar med min familj och mosters familj i deras gemensamt ägda sommarstuga i Löt på Öland. När vi igår lämnade Barnarp för den 30 mil långa resan hit så var både jag och Camilla nästan lite pirriga av förväntan över att få se vårat älskade Kalmar igen. Och när man till slut kom till Karlsro-rondellen och körde förbi dämmet och södra infarten till Kalmar så blev det rent av jobbigt. För att inte tala om när vi kom upp på Ölandsleden och såg Fatabursvägen under oss på vänster sida, då var det svårt att inte ångra sin flytt. Samtidigt vet vi att vi har gjort rätt som har flyttat och satsat lite i livet.

När jag tänker på Kalmar så får jag upp ett par bilder direkt, saker som jag känner starkt för med Kalmar och som jag vill att alla andra ska upptäcka och älska lika mycket.

Kvarnholmen. Visst är shoppingen på A6 ensamt bättre än hela Kvarnholmen, men det är något väldigt specellt med just Kvarnholmen. Det är alltid mycket folk där som sitter och fiker på de sprängfyllda uteservieringarna. Alltid snyggt klädda ungdomar (i Jönköping verkar stil och mode inte riktigt ha någon betydelse i livet). Ja, jag kan nästan t.o.m sakna den dryga Kalmar-snobbigheten, det var en stolthet att vara Kalmarbo!

4H-gården. De gångerna som jag och Camilla tog den där 5 minuters promenaderna från lägeneheten till 4H-gården kommer aldrig glömmas bort av mig. Inte minst med tanke på att det dessutom var där som vi förlovade oss. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att gifta mig där när den dagen väl kommer!
Det som gör 4H så häftigt är den totala livvstilskrocken där lantlivets enkla njutningar tränger sig in i stadens spännande intensitet. Man står utanför logen och tittar på gässen, kaninerna, getterna och alla kolloniträdgårdarna, men hör samtidigt stadstraffiken i bakgrunden och kan nästan se 7-våningskåkarna i Oxhagen samtidigt, det är verkligen häftigt!

Solkusten. Man kan tänka på slottet och dess tillhörande park, man kan tänka på gamla stan, uteserveringarna på Kvarnholmen eller 4H-gården, men det enda som ALLTID är med i de bilderna är solen. Det är verkligen nästan alltid soligt i Kalmar. Se som denna helgen- När vi lämnade Jönköping så duggregnade det och det var mulet hela vägen till Nybro. Så skulle det vara i hela landet med ett ytterst få undantag under midsommarhelgen. Men när man närmade sig Kalmar så skingrades molnen och istället tornade blå himmel och en varm sol fram sig, det är verkligen helt otroligt!

Som sagt, jag ångrar vertkligen inte flytten till Barnarp/Jönköping, det är verkligen en kul nystart att testa vingarna och se nya vyer. Men både jag och Camilla är mer övertygade än någonsin om Kalmars förträfflighet som stad!
Vi kommer tillbaka, det kan jag nästan lova, men när vi gör det är en helt annan fråga. Kanske när vi är 30, kanske när vi är 60. Men tillbaka kommer vi.  Nu ska jag ut i solen igen.

Nu är det ställt utom allt rimligt tvivel. En skamfläck i min tjuriga gör-absolut-inte-som-alla-andra anda har uppenbarat sig och jag borde (och kommer säkerligen också göra) skämmas över att även jag nu är en sån där skittöntig modern bloggare.
Till mitt försvar får jag väl påpeka att jag säkerligen inte lär hålla på med detta allt för länge. Jag kommer inom en troligen ganska snar framtid inse att jag har ett liv att sköta och att bloggande är ett fullkomligt meningslöst ting som absolut varken gör  en själv eller världen i stort bättre.

Förvänta dig nu inte (du stackars människa som kanske orkar läsa mina rader) att jag kommer skriva efter något tema eller liknande. Och framför allt, tro inte för en sekund att jag tänker skriva något nytt "spännande och intressant" inlägg varje dag, för en sådan nivå av tragik har jag inte för avsikt att nå i mitt liv.
Jag vet egentligen inte riktigt heller vad jag vill få ut av detta tangentknackande- Om det rör sig om att få ut tankar,  informera min vänner om vad som snurrar runt i akvariet där uppe strax över halsen, någon helt dum tro om att jag skulle kunna påverka folk till att tycka som jag (vilket knappast är troligt då folk i stort är idioter), eller kanske bara ett hopp om att kunna underhålla ett par stackars satar i några minuter. Det får bli vad det blir, allt måste inte ha en mening eller vara strukturerat.

För övrigt är jag inte en alls en speciellt arg och bitter människa. Jag är bara lite kinkig och försiktigt ursäktande för detta inträde till cybertöntarnas mekka, bloggen.