Baby coming!
Nu tänker jag äntligen skriva det här, till hela världens beskådan och vetdom (eftersom det är så sjukt många som läser min blogg...).
Jag ska bli Pappa. Om knappt sex månader. Och jag är så himla glad!
Vi har pratat om det länge jag och Camilla, om att vi vill vara unga föräldrar, som har mer energi över till barnet och inte har tunga karriärsjobb som står i vägen för att kunna ta sig ordentligt med tid för ungen. Gott om leklust över till Adam eller Saga, som den lille fine kommer att få heta.
Nu får ni ursäkta mig för att jag tänker snöa in fullkomligt på detta í inlägget, men vi har fått hålla det inom oss så länge, och inte haft möjlighet till att berätta VARFÖR man varit så himla lycklig i tidigare blogginlägg.
Jag ser faktiskt fram emot allt med att bli farsa just nu; gå på långa promenader på helgerna i stadsparken med barnvagnen, leka (även om det inte direkt är aktuellt i början), sjunga och spela gitarr med ungen, byta blöjor, ja till och med att få stiga upp mitt i natten en arbetsdag för att lugna ungen med lite låg musik och vaggande. Mysigt, utmanande och fruktansvärt roligt!
Det absolut enda jag kan se lite mindre fram emot är att bli dömd på förhand av alla medelålders föräldrar och dryga karriärsmänniskor, som tycker att man måste ha minst 60000 i gemensam inkomst och ett hus på 200 m2 för att kunna ge ett barn bra förutsättningar. Och så kan jag riktigt se framför mig alla blickar man kommer få på a6. Men skit i det, låt dem tro att man inte kan, vi ska visa att vi både vill och kan göra det här!
Vi har besökt barnmorskan två gånger, och den 22:a april är det dags för ultraljud, fy tusan vad kul det ska bli! Äntligen ska man få se den lilla krabaten för första gången, som för övrigt just nu, om vi har förstått det hela rätt, ska vara ungefär 12-14 cm idag.
På Camilla har magen börjat växa lite nu, hon börjar få svårt att knäppa knapparna på byxorna och magen har blivit hårdare. Hon har varit otroligt duktig hittills ska jag också passa på att säga säga. Hon kräktes i början och var på dåligt humör på kvällarna, lite som en konstant pms, men har i övrigt inte gnällt alls mycket utan bara kämpat på. Nu är hon inne i den bästa fasen av graviditeten, både enligt böckerna och oss själva, så den enda märkbara effekten som ungen ger henne just nu är att hon blir trött väldigt tidigt på kvällarna.
Jag ska bli pappa och är väldigt lycklig. Och förväntansfylld.
Jag ska bli Pappa. Om knappt sex månader. Och jag är så himla glad!
Vi har pratat om det länge jag och Camilla, om att vi vill vara unga föräldrar, som har mer energi över till barnet och inte har tunga karriärsjobb som står i vägen för att kunna ta sig ordentligt med tid för ungen. Gott om leklust över till Adam eller Saga, som den lille fine kommer att få heta.
Nu får ni ursäkta mig för att jag tänker snöa in fullkomligt på detta í inlägget, men vi har fått hålla det inom oss så länge, och inte haft möjlighet till att berätta VARFÖR man varit så himla lycklig i tidigare blogginlägg.
Jag ser faktiskt fram emot allt med att bli farsa just nu; gå på långa promenader på helgerna i stadsparken med barnvagnen, leka (även om det inte direkt är aktuellt i början), sjunga och spela gitarr med ungen, byta blöjor, ja till och med att få stiga upp mitt i natten en arbetsdag för att lugna ungen med lite låg musik och vaggande. Mysigt, utmanande och fruktansvärt roligt!
Det absolut enda jag kan se lite mindre fram emot är att bli dömd på förhand av alla medelålders föräldrar och dryga karriärsmänniskor, som tycker att man måste ha minst 60000 i gemensam inkomst och ett hus på 200 m2 för att kunna ge ett barn bra förutsättningar. Och så kan jag riktigt se framför mig alla blickar man kommer få på a6. Men skit i det, låt dem tro att man inte kan, vi ska visa att vi både vill och kan göra det här!
Vi har besökt barnmorskan två gånger, och den 22:a april är det dags för ultraljud, fy tusan vad kul det ska bli! Äntligen ska man få se den lilla krabaten för första gången, som för övrigt just nu, om vi har förstått det hela rätt, ska vara ungefär 12-14 cm idag.
På Camilla har magen börjat växa lite nu, hon börjar få svårt att knäppa knapparna på byxorna och magen har blivit hårdare. Hon har varit otroligt duktig hittills ska jag också passa på att säga säga. Hon kräktes i början och var på dåligt humör på kvällarna, lite som en konstant pms, men har i övrigt inte gnällt alls mycket utan bara kämpat på. Nu är hon inne i den bästa fasen av graviditeten, både enligt böckerna och oss själva, så den enda märkbara effekten som ungen ger henne just nu är att hon blir trött väldigt tidigt på kvällarna.
Jag ska bli pappa och är väldigt lycklig. Och förväntansfylld.
Kommentarer
Postat av: Emil
Å jag ska bli farbror igen :D
Trackback
