ippon

I veckan har ett förslag om att man ska införa elitklasser i teoretiska ämnen redan i grundskolan lagts fram. Jag har tänkt lite kring detta i veckan och vill delge er mina tankar.

De som talar positivt om detta förslag menar på att det finns mycket som talar för att detta skulle ge mer kunnig spetskompetens i landet, och att en liten grupp barn skulle få lite mer stimulans i skolan. Det skulle också göra att de som har det svårare för sig och behöver extrastöd i samma ämnen skulle få större chanser till det i och med att lärarna får färre olika individer att stimulera och hjälpa i klassrummet om "eliten" får sin egen grupp.

Men Sverige, är det värt det?

För det första så är jag inte säker på att dessa "elitelever" blir sådär hemskt mycket kunnigare än vad de annars hade blivit. För det andra så har det gång på annan visat sig i undersökningar att både de lättlärda och de som har det svårare för sig utvecklas bäst i sådana blandklasser som vi har idag. Detta då de smarta eleverna får hjälpa de andra, vilket utvecklar dem själva då det är otroligt lärande och krävande att lära ut, samtidigt som det ger stöd och draghjälp åt de som har svårt för sig som då kan få extrahjälp av sina klasskamrater när läraren inte har tid.
Ett annat problem med elitklasser är det faktum att specialkompetens kan leda till brist på andra kunskaper som är lika nödvändiga eller viktigare i ett senare arbetsliv. T.ex så förlorar dessa elever kanske till delar förmågan till sympati för de som inte har det lika lätt, eftersom de inte får umgås med sådana människor i skolan. En ny typ av segration skulle jag faktiskt vilja kalla det. En segration som kan bli kostsam och problematisk när dessa barn senare ska bli arbetskamrater i arbetslivet. Jag tror att det är mycket farligt för sverige att börja kategorisera och stämpla barn och göra det svårt för dem att kommunicera med varandra i framtiden. För folk som har umgåtts mycket, trots skillnader i kunskap, intressen, etnicitet etc, kommer att få en ökad förståelse, sympati och sammarbetsförmåga gentemot sina medmänniskor, och då naturligtvis inte bara sepcifikt de som de gick i samma klass med.

Snälla, snälla Sverige, detta är inte vad vi alltid har strävat emot. Visst vill vi nå hög kunskap, kompetens och ekonomisk utveckling, men inte till bekostnad av jämställdhet, solidaritet och gammalt svensk sammarbete. Två sammarbetande medelkunniga personer tar Sverige längre än ett ensamt snille.
Jag är borgare, men inte hur långt som helst. Sverige har en otroligt fin grund som har byggts upp under en lång tid. Riv inte och bygg nytt, renovera bara det vi har lite.